Hårklippning och slingning

Nästa vecka ska jag göra en storförändring. Förhoppningsvis.
Dags för klippning (ja, jag ska faktiskt klippa nåt ordentligt) och slingning. Hoppas det blir bra. Jag har drömt jättelänge att jag har klippt håret jättekort, och i drömmen har det sett bra ut, men i verkligheten skulle jag gå under om jag klippte kortare än axlarna.

Men vi får se hur det blir. Jag lägger ut bild när det är klart.

Rösta på min bikini :D

Min designade bikini på NELLY.COM

Hjälp mig att vinna, rösta på min bikini här!


Fredrika IK


Jag låter bilden tala för sig själv

Mobbad - det är inte dig det är fel på

Vi hade temadag i skolan idag. Temat var "Mobbing". Just det temat är lite intressant tycker jag, eftersom jag varit inblandad i mobbingsituationer en del. Både blivit utsatt och motverkat.

När jag var liten blev jag mobbad för att jag hade glasögon, när jag sen slapp glasögonen så hakade folk upp sig på att jag skelade. "Man ser ju inte vem du tittar på".

Ungefär i samma veva så fick jag höra en hel del om mina kläder, att de var fula osv. Kan folk aldrig sluta haka upp sig på andra och ta sig en rejäl titt på sig själv istället. Jag fick nämligen även skit för att jag var duktig i skolan och hade ganska lätt för det mesta. Ska jag få skit för att jag lyssnar på lektionerna och vill lära mig?

När det mesta av det där hade gått över (allt förutom kunskapspikarna) så blev jag invald i BIG (bröttsförebyggarna i Gävle) på skolan. Jag blev då väldigt insatt i vad som hände på skolan. Jag trodde inte att det förekom så mycket mobbing som det ändå gjorde. Det är fan vidrigt vad folk håller på hela tiden. Och av vilka anledningar? Ja, det kan man ju fråga sig.

Nu när jag slutat högstadiet är jag inte med i BIG längre, men det betyder inte att jag slutat bry mig. Jag gör inga stora skillnader, men jag gör lite, emellanåt. Och det är bättre än ingenting, men självklart vore det bäst om jag låg på och sa ifrån så fort jag såg eller hörde något som var fel, men jag är bara mänsklig!


Dags för återbesök

I morrn är det måndag. 22a mars. Dags för återbesök på sjukhuset. Hos min absolua favorit A-H M. Han som inte kan svenska.
Jag har svårt att förstå vad läkare säger när de kan ordentlig svenska, och inte blir det lättare av att han inte kan ordentlig svenska. Men i år har jag tänkt att jag verkligen ska anstränga mig för att försöka förstå vad han säger. Det var för övrigt han (också) som skrattade åt min balans... Den jäveln!

Praktik på H&M avklarad

Har varit en helt fantastiskt rolig vecka på H&M måste jag säga. Mycket skönt folk och trevliga kunder som kan acceptera svaret: "Tyvärr, men jag är lite osäker på det faktiskt. Jag har bara jobbat den här veckan och har inte lärt mig allt än". Inte alla kunder som kan hantera ett sånt svar. Rätt många blir griniga och går iväg bara, men de på H&M var glada för det lilla jag hade att tillföra, och det är ju alltid skoj.

Fick följa med Hanna och handla fredagsfika. Vi tog med 600 kronor från kassan så vi skulle klara oss. Och sen när vi kommer till kassan på Konsum och ska betala så funderade vi lite över hur vi skulle lägga upp allt, och bestämde oss rätt snabbt för att börja med kakorna, för de är ändå viktigast. Sist kom brödet, gurkan och tomaterna, som det inte gjorde lika mycket om vi inte hade råd med. Men vi hade råd med alltihopa, så var ingen fara på taket. Men ändå. Kakor går alltid före bröd!

Nu är jag lite lagom rund och go, efter tre dagars Donkenlunch, två pizzor och en del kakor och godis.

Jag fick en liten present av mina kära kollegor när jag slutade idag. Den bestod av duschtvål, body scrub, bodylotion, handkräm och ett läppbalsam. Luktade momsi och fungerade riktigt bra. Åtminstone handkrämen som är det enda jag har hunnit testa än.


Sinnessjuka

Är man konstig om man någon gång önskat att man skulle skada sig ordentligt och hamna på sjukhus bara för att få se om någon skulle bry sig? Jag syftar inte på att man ska skada sig själv alltså, utan att man typ halkar på en isfläck och bryter benet, eller att shunten går av och man får panikåka till Uppsala.
För det har fan jag gjort. Eller klassas man bara som emo då tro?

Skulle någon bry sig? Man kan ju alltid hoppas.
Tanken har slagit mig några gånger, när jag känt mig förbannat ensam och övergiven. Skulle någon bry sig eller ens få reda på om jag skulle hamna på sjukhus. Någon utanför familjen alltså. Hela familjen plus mormor och morfar skulle såklart få reda på det och (väldigt mycket) förhoppningsvis bry sig och bli oroliga. Men någon annan? Finns det någon där ute som skulle få reda på att jag ligger på sjukhus och ska opereras?

Möjligtvis när jag kommit ut därifrån och berättar det. Man kan ju hoppas att mamma iallafall skulle ha vett att berätta för Sebbe, men resten av allt folk skulle aldrig få reda på det. Det skulle bara flyta förbi som ingenting.
Jag skulle inte få några besök :O förstår ni hur jävla trist det är att ligga på sjukhus utan besök. Det suger!

Ja, men för att komma till kritan: Jag hoppas att någon bryr sig ifall jag skulle hamna på sjukhus. Och jag hoppas (jag vet att jag är en hemsk människa som hoppas att folk mår dåligt) att någon blir orolig på riktigt, och inte bara fejk "hej-jag-låtsas-bry-mig-för-att-så-ska-det-vara".

Nu lär jag väl visserligen inte hamna på sjukhus, så det är ju lugnt ändå.

Jag vet åtminstone en person som kommer kalla det här för "emo-varning", men vafan, jag vet att jag inte är emo, och det är ändå det viktigaste.

Praktik på H&M

Jag har praktik på H&M hela den här veckan. Började bra med att jag nästan kom försent pga x-trafiks underbara tradition att alltid komma sent.
Dagen i helhet flöt på väldigt bra och snabbt, och det blev donkenlunch med sebbesällskap i en halvtimme ungefär.

Jag har märkt att det är vidrigt dumt att ha praktik på ställen man gillar... Man hittar saker man vill ha hela tiden. På Nian Kosmetik var det massa smink och hårprylar som man blev intresserad av, på Stadium hittade jag en blå Puma-tröja som jag ville ha och nu har jag hittat underkläder, jeansshorts och x antal tröjor jag vill ha. Jobbigt? Vill jag lova!

Men folket är ju trevligt i alla fall, och det är inte speciellt ansträngande heller, så jag tror jag överlever hela veckan.


En dag i Uppsala

Började att besöka sjukhuset. Kändes väldigt bra att vara tillbaka (eller kanske möjligtvis inte alls).
Skulle i alla fall till någon avdelning som hette något på f. Skulle springa på löpband med en slang i näsan ner till halsen och en konstig jäkla hattsak på huvudet. Mamma sa att hon hade velat knäppa kort, men jag tror det var bäst att hon inte fick se alls. Var jobbigt.

Skulle löpa tills jag stupade i princip, och innan jag gjorde det höll jag på att svimma när de skulle stoppa in slangen genom näsan. Men annars gick det fint!

Efter sjukhusbesöket åkte vi till stan för att luncha och sen shoppa lite. Jag kom hem med ett par skor, en jacka och en tröja. Najs dag bortsett från nästan-svimmade-situationen.