Jag har aldrig längtat så mycket någon gång

I morgon smäller det. Eller ja, egentligen på tisdag. Och det smäller inte, får jag hoppas. Men ungefär halv tre på tisdag morgon beger vi oss mot Arlanda. Jag och Sebastian i sällskap av mamma och pappa som agerar chaufförer. Förväntansfulla och glada, men förmodligen även trötta. För som vi har längtat. Jag har längtat och längtat, oroat mig, mått dåligt, tänkt på annat, mått superbra, mått så bra jag bara kunnat, varit överlycklig, oroat mig lite till, men nu äntligen. Nu är oron över. Allt såg bra ut, det är bara att åka!
Ni anar inte hur glad jag blev över att höra de orden. Jag får åka. Det ser bra ut. Jag är frisk. Äntligen.

Allt jag har gått igenom har äntligen gett någonting. Äntligen är jag frisk och mår bra. Och som jag mår! Herregud, jag har aldrig mått bättre och aldrig varit lyckligare. Jag längtar nåt så oerhört.

Jag lever som på rosa moln. Och vad som verkligen är rosa är min resväska. Som idag har blivit dekorerad med svarta blommor. Jag har garanterat den läckraste resväskan på jorden. Och så har jag även en passande rosa ryggsäck till handbagaget. Och som om inte det vore nog har jag matchat allt det med rosa tånaglar. Jag har aldrig vetat att jag varit en så rosa person. Men ibland överraskar jag. Ojoj!

Hehe, vad jag svamlar. Nu ska jag svamla vidare på mina rosa moln hem till Jessica och umgås med henne och Jesp en stund innan jag ska somna mjukt och fint i min goa säng. I morgon ska jag tunna ur håret så jag slipper dö av värmeslag p.g.a. min pälsmössa på skallen. För i morgon smäller det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback