Jag trodde aldrig...

Att jag skulle säga att jag längtar tills mina glasögon kommer.

Att jag skulle ha ett förhållande med mitt sommarspan som jag dregglade över när jag var tretton.

Att det förhållandet dessutom skulle hålla i två år och fem månader och inte alls vara på väg att ta slut.

Att jag skulle sitta och drömma om en bostadsrätt och tre katter när jag skulle fylla 19.

Att jag skulle tänka nyttigt och välja frukt före godis.

Att jag skulle kunna må så här bra bara genom att gå ut gymnasiet och "reparera systemet" lite granna.

Att jag skulle orka lägga ner tid på ett sånt här inlägg. Hihi!

Händelserikt

Jag börjar med det "tråkiga" för att få det överstökat så jag kan lägga fokus på det roliga sen.
I fredags spenderade jag hela dagen på akuten. Ja, min oro blev för mycket, så vi åkte in och blev sittande i tio timmar och fick sen svaret att allt såg bra ut men att jag skulle få stanna över natten... Jag bröt ihop och skrek några väl valda ord om att de förstörde mitt liv och att jag hatade allt och alla. Ungefär.

Grät mig igenom större delen av dagen och natten och blev överlycklig när jag fick åka hem morgonen efter.

Nu till det roliga. Igår var jag och kollade synen. Visade sig att jag faktiskt behöver glasögon ibland. Så nu är två göörsnygga bågar beställda och borde komma någon gång nästa vecka. Inte alla som blir glada över att få glasögon, men jag känner att jag behöver dem för att slippa en del av min huvudvärk. Dessutom har jag inget emot att ha glasögon när de är snygga!

Senare på kvällen igår så satte sig jag och Sebbe och kollade på lägenheter. Och sen gjorde vi en budget på vad vi kan kosta i månaden för att få ett hum om hur ekonomin skulle se ut. Det ser ljust ut om vi får ungefär den lönen vi har räknat på. Och jag är helt galet sugen på att flytta, för vi hittade så många fina lägenheter. Men har man inte jobb så har man inte. Men jag kan ju säga att jag känner mig grymt mycket mer motiverad till att hitta något nu. Dessutom ska vi på en visning av en lägenhet i stan idag. Ska bli riktigt kul.
Men troligtvis kommer jag väl att bli tokkär och få ångest över att vi inte kan köpa den... Men sånt är livet! :D

Jag är ju faktiskt bara 19 (snart), så jag har hela livet framför mig. Men jag skulle verkligen må bra av ett eget boende och av att ha ett jobb.
Men nog babblat om det, nu ska jag dra mig hemåt och luncha med mamsen!

Oron gör mig illamående

Och illamåendet gör mig ännu mer orolig. Jag har hamnat i en ond cirkel. Och jag vet inte hur jag ska ta mig därifrån.

Så fort jag har betat av de vanliga anledningarna till huvudvärk så går tankarna till juli och min operation. Vill inte behöva göra om det. Vill inte.
Den här oron förstör mitt liv. Jag vill inte låta den förstöra mitt liv, men vad ska jag göra då? Jag kan inte leva ett normalt liv med gråten i halsen så fort jag får huvudvärk. Jag vill inte må illa av minsta lilla tanke på sjukhus.

Visst skulle jag kunna åka in till akuten och kolla upp det och få svaret att det inte är något fel, men jag kan inte göra det varje gång jag blir orolig. Det funkar inte så...

Mamma ringde neurologen idag... Fick tid 13 december. Hoppas de har något vettigt att komma med, som kan hjälpa mig att slippa oron.