Tänk om lärare kunde vara lärare...

Just nu sitter jag och svär över min gymnasielärare jag hade i Företagsekonomi. Just nu när jag skulle behövt de där kunskaperna om bokföring och dem delarna, så svär jag över honom. Han som kallade sig lärare. Jag lärde mig ingenting av honom. Mer än att en öl tydligen var väldigt gott efter jobbet när man satt i sin soffa hemma, framför tvn. Men den informationen hade jag kunnat få från annat håll om den hade intresserat mig. Det var inte den informationen jag var ute efter när jag sökte till Handelslinjen.

En lektion med bokföring. Det var allt han hade att erbjuda, för kurstiden rann iväg med hans ölhistorier. Det blev helt enkelt ingen tid över till att läsa bokföring. Och just nu är jag väldigt arg över det. Jag hade behövt dem där kunskaperna nu, så istället för att kunna vidareutveckla kunskaper måste jag bygga dem från grunden. Visst går det bra det också, men det hade varit så mycket lättare om jag hade haft en grund att stå på.

Lärare som inte är lärare borde inte få ha jobbet kvar. Jag struntar i hur bra kompis han blev med alla elever (personligen hatade jag honom, även om jag själv anser att hata är ett starkt ord...). Han var en värdelös lärare. Punkt slut.

Religion - tro eller krav?

Kikade lite på Betnér Direkt igår, i pauserna på Alcatraz. Det pratades om religion och tro.
Det som slog mig (och som slagit mig flera gånger förut) är att om du inte tror på Jesus eller gud eller något sådant, då är du ateist, och på något vis låter ateist så negativt.
Jag tror inte på gud och jag tror absolut inte på Jesus. Jag tror på livet. Ödet tror jag på till viss del. Jag tror på spöken och att man kan stanna kvar trots att man är död. Det tror jag på.
Men är jag sämre än någon annan för det? Nej.
Är jag bättre än någon annan för det? Nej.

Var och en får tro på det de vill, så länge de inte tvingar någon annan att tro på samma sak. Alla har vi vårt egna val. Väljer jag att vara muslim får jag vara det, och jag måste även få välja bort någon del ur religionen om det är så. Och samma sak om jag är kristen. Jag kanske känner mig kristen, fast jag inte tror på Jesus. Ja, men dåså, vad är problemet?

Jag är inte kristen, och har aldrig varit. Jag har aldrig trott på Gud och jag har aldrig tyckt om att gå i kyrkan. Men anledningen till att jag inte tycker om att gå i kyrkan är för att jag hela tiden får känslan av att prästen som står där framme och pratar hela tiden försöker övertala mig att han har rätt och jag har fel. Men så är det inte. Inte alls. Jag har lika stor rätt att inte tro på Gud som han har att tro på Gud. Välj själv och låt andra göra sina val på egen hand.