...

Det här med att vara arbetslös är inget jag rekommenderar. Kan du undvika det, så gör det. Just nu önskar jag en aning att jag inte hade tackat nej till min plats i Umeå. Men det är ju som det är, och jag får göra det bästa av situationen.
 
Just idag är en dålig dag att försöka tänka positivt på. Humöret är i botten och jag skulle behöva komma bort hemifrån från allt tjat om det ena och det tredje. Komma bort från varenda en som säger någonting som har med arbetssökande eller utbildning att göra. Jag orkar helt enkelt inte. Orkar inte tänka på att söka jobb varje dag. Hur mycket kvalitet får jag då, om jag söker massa jobb, som jag inte ens vill ha, bara för att alla säger åt mig att inte gå hemma och vara lat.
Jag ska tala om något för er. Lat är det sista jag är när det gäller att söka jobb. Jag tar inte vilken skit som helst, för då hade jag sökt på alla världens telefonförsäljarjobb för länge sen och sökt jobb på alla snabbmatskedjor i stan. Men jag vill inte ha ett sånt jobb. Jag vill ha ett jobb där jag kan vara ärlig i min ansökan när jag skriver att jag vill ha just det jobbet. För jag ljuger inte.
 
Och ja, jag är nog lite bitter just nu. Fråga mig inte varför, för jag vet inte. Men en kram från någon jag tycker om skulle ju underlätta. Men man kan ju inte få allting man önskar sig.
 
Och så kan jag ju bara säga att jag skriver det här för min egen skull, för att få skriva av mig lite. Vill du inte läsa det så är det ju trist för dig att du läst så här långt. Inte mitt problem.
Tjohej!

Love the way you are



Lite fina bilder från Turkiet med mitt lilla Kalkongäng <3

Sakta tar den över mitt rum med sina monsterarmar

Det är inget riktigt monster. Det är något så läskigt som en blomma. Fast den är inte läskig egentligen, men den växer. Hela tiden. Massa långa pinnar som slingrar sig som ett monster över min fönsterbräda. Jag kan absolut ingenting om blommor, men den här har lyckats överleva väldigt bra i mitt rum och har blommat om och om igen genom alla år jag haft den (fick den i början av 2008
!). Det måste vara något magiskt över den där blomman. Men lik förbannat är den läskig!
 
Det ser verkligen ut som en monsterblomma... Och jag vet inte vart alla de där pinnarna kommer ifrån (okej, att de kommer från blomman fattar jag ju, men vad är de till för?). Hur som helst vågar jag inte röra den, för jag är rädd att den dör och det vill jag inte, för den är väldigt väldigt fin.
 
Om någon fin själ som läser min blogg vet något om blommor får ni gärna komma med en liten åsikt om min monsterblomma.
Här har ni en bild av min blomma, dock en tre år gammal bild. Men pinnarna jag pratar om är de som min katt nosar på, som hänger ner som en lian eller nåt.
De är alltså extremt många nu och det börjar likna en djungel på min fönsterbräda!