Wike direkt
Igår diskuterades barnuppfostran och oj va givande det var. Jag har inte barn själv, men jag har ju faktiskt varit barn, och jag kom på mig själv med att tänka igår att fasen alltså, det är därför...
De nämnde dålig självkänsla/självförtroende (jag måste erkänna att jag inte vet vad som är vad) och att man som barn måste få känna att ens föräldrar litar på en. Jag tänkte väl inte så när jag var liten, att jag inte fick åka buss själv för att mamma inte litade på mig, men det blev ju ändå en sån effekt. Jag fick inte cykla ensam och utan cykelhjälm när jag var mindre o.s.v. Och jag fick inte vara ute sent.
Det kan ses som småsaker, men det är ju så att man ändå formas av sin uppväxt, på sätt och vis. Inte som att man blir stöpt i en form och inte går att ändra, men visst finns det saker som påverkar hur man själv blir som "vuxen".
Jag har som sagt inte känt att mamma litat på mig i den bemärkelsen, förrän på senare år, och så har jag haft väldigt dålig självkänsla/självförtroende också. Jag fick en utskällning för att jag gick hem ensam från skolan med kraftig huvudvärk. Jag kan själv se att det var dumt, för jag kände ju att något var fel, men jag ville visa mig stark. Jag ville visa att jag kunde själv. Något jag inte tilläts göra i andra situationer.
Dumt gjort? Möjligt, men det var så jag var. Jag ville själv, men jag fick inte.
Såna här tankar virvlar upp varje vecka efter Betnér direkt. Mer eller mindre allvarliga eller djupa.
Men en sak är säker - jag börjar absolut få mer självförtroende (nu har jag bestämt mig för att det är ordet jag menar). Jag tror mer på mig själv och vågar säga nej och göra som jag själv vill. Vill jag gå höger när alla andra går vänster, så gör jag det.
För jag vill inte ångra ett beslut någon annan tagit åt mig.
Hur vore det...
... med en spontanresa någonstans för att komma bort från allt och bara slappa.
... om man tilläts ta ledigt någon dag från sin utbildning för att göra den där spontana resan.
Ja, förmodligen alldeles för lätt och tråkigt. Aldrig blir man nöjd... Eller?
Jo då, men man ser det bara inte!
Tänk om lärare kunde vara lärare...
En lektion med bokföring. Det var allt han hade att erbjuda, för kurstiden rann iväg med hans ölhistorier. Det blev helt enkelt ingen tid över till att läsa bokföring. Och just nu är jag väldigt arg över det. Jag hade behövt dem där kunskaperna nu, så istället för att kunna vidareutveckla kunskaper måste jag bygga dem från grunden. Visst går det bra det också, men det hade varit så mycket lättare om jag hade haft en grund att stå på.
Lärare som inte är lärare borde inte få ha jobbet kvar. Jag struntar i hur bra kompis han blev med alla elever (personligen hatade jag honom, även om jag själv anser att hata är ett starkt ord...). Han var en värdelös lärare. Punkt slut.
Religion - tro eller krav?
Det som slog mig (och som slagit mig flera gånger förut) är att om du inte tror på Jesus eller gud eller något sådant, då är du ateist, och på något vis låter ateist så negativt.
Jag tror inte på gud och jag tror absolut inte på Jesus. Jag tror på livet. Ödet tror jag på till viss del. Jag tror på spöken och att man kan stanna kvar trots att man är död. Det tror jag på.
Men är jag sämre än någon annan för det? Nej.
Är jag bättre än någon annan för det? Nej.
Var och en får tro på det de vill, så länge de inte tvingar någon annan att tro på samma sak. Alla har vi vårt egna val. Väljer jag att vara muslim får jag vara det, och jag måste även få välja bort någon del ur religionen om det är så. Och samma sak om jag är kristen. Jag kanske känner mig kristen, fast jag inte tror på Jesus. Ja, men dåså, vad är problemet?
Jag är inte kristen, och har aldrig varit. Jag har aldrig trott på Gud och jag har aldrig tyckt om att gå i kyrkan. Men anledningen till att jag inte tycker om att gå i kyrkan är för att jag hela tiden får känslan av att prästen som står där framme och pratar hela tiden försöker övertala mig att han har rätt och jag har fel. Men så är det inte. Inte alls. Jag har lika stor rätt att inte tro på Gud som han har att tro på Gud. Välj själv och låt andra göra sina val på egen hand.
When I need you the most, you're not there.
Försäkringar hit och försäkringar dit. Ibland känner man sig lurad, ibland är de oerhört bra att ha.
Som en sjukförsäkring. Det är ju väldigt bra om man blir sjuk. Jag är inte jätteinsatt i det där med försäkringar, vad man ska ha och vad som kan vara bra att ha. Men en sak vet jag. Sjukförsäkringar är till för friska människor. Tydligen.
När jag var liten och min mamma och pappa skulle skaffa sjukförsäkring till mig, så gick det inte. För att jag var i för stort behov av sjukhus. Jag var en för stor risk. Det fanns ju risk för att de skulle åka på att få betala massor för lilla mig. Så jag fick ingen sjukförsäkring, trots att jag verkligen skulle behövt en.
Så lät det åtminstone från de flesta. Jag måste erkänna att jag inte har den blekaste om vilken försäkring jag har (om jag ens har någon...), men inte har jag då fått papper från de där "vanliga" försäkringsbolagen någon gång.
Tänk om världen vore så bra att sjuka kan få en sjukförsäkring som alla andra. Utan krångel. Men jag har fått lära mig att man inte kan få allt här i livet. Och jag har klarat mig bra. Trots allt!
Efterlyses!!
Jag har letat i byxfickor, under sängen, i väskor, i jackfickor, tröjfickor, bakom min byrå, skrivbordslådor, garderoben o.s.v. Överallt. Jag har ingen aning om vart det kan tagit vägen, och jag blir ledsnare för varje minut som går...
Hur fan kan jag vara så klantig så jag tappar bort just det armbandet??
Nu ska jag tröstäta lite chips och godis och sen leta lite mer... Frågan är var jag ska leta.
Kniiiiiiip
Och är ni på väg att föda på julafton, knip som aldrig förr. Ni vill inte utsätta era barn för plågan att fylla år på julafton. Tro mig!
Och kan ni inte tänka på era barns bästa så se det så här: förstår ni vad dyrt det blir för er när ni måste köpa julklappar och födelsedagspresenter under samma period. Pengar växer inte på träd!
Dessutom är det ju fullt upp att tänka på runt jul ändå, med julklappar, julmat, gran o.s.v. Då är det ju dumt att välja att ha ännu mer att tänka på.
Jag är inte bitter, men hade jag fått välja hade jag valt vilken annan fördelsedag som helst.
Det finns ju visserligen en fördel: ingen glömmer din födelsedag. Däremot har just den grejen en baksida: ingen utanför familjen kan fira din födelsedag. För de har ju julafton, vilket innebär en del traditioner.
God fortsättning på er för fan, men ska ni ha sex så använd dubbla kondomer runt slutet på mars!
Bättre och bättre, dag för dag
Jag har lite dåligt tålamod när det gäller att köra bil. Jag tycker ju att jag kan. Det är väl inte så svårt. Men det är just det där med parkering och att backa runt hörn som är lite svårt. Resten känns ju ganska lätt och jag får in det där med nedbromsning och växling bra också, oftast. Och bara för att jag har tyckt att jag varit så bra på starter och att inte så motorstopp fick jag självklart det två gånger på lektionen idag. Suck.
Mitt humör idag har varit värdelöst. Gick inge bra på körlektionen (förlåt pappa, men det kändes som bortkastade pengar idag...) och sen när jag skulle köra med mamma gick det inte mycket bättre... Slutade med att jag blev lack och styrde hemåt. Fast jag hann ju köra ett bra tag innan det visserligen, men det är fortfarande svårt.
Någon som har ett bra tips på hur det ska kännas när man ska backa runt hörn. Jag har ju insett att de gånger jag lyckats så tycker jag att jag är påväg upp på trottoaren vilken sekund som helst. Vad ska man se var?
Och sen kan jag ju även passa på att hacka på hela grejen med att backa runt hörn... Inte nog med att det är svårt som det är... Dessutom får jag inte använda mig av backspeglarna.... Varför inte??? Borde jag inte få ta hjälp av de hjälpmedel som finns? De finns ju där av en anledning. Grr, nu har jag tjötat klart för idag!
Jag trodde aldrig...
Att jag skulle ha ett förhållande med mitt sommarspan som jag dregglade över när jag var tretton.
Att det förhållandet dessutom skulle hålla i två år och fem månader och inte alls vara på väg att ta slut.
Att jag skulle sitta och drömma om en bostadsrätt och tre katter när jag skulle fylla 19.
Att jag skulle tänka nyttigt och välja frukt före godis.
Att jag skulle kunna må så här bra bara genom att gå ut gymnasiet och "reparera systemet" lite granna.
Att jag skulle orka lägga ner tid på ett sånt här inlägg. Hihi!
Oron gör mig illamående
Så fort jag har betat av de vanliga anledningarna till huvudvärk så går tankarna till juli och min operation. Vill inte behöva göra om det. Vill inte.
Den här oron förstör mitt liv. Jag vill inte låta den förstöra mitt liv, men vad ska jag göra då? Jag kan inte leva ett normalt liv med gråten i halsen så fort jag får huvudvärk. Jag vill inte må illa av minsta lilla tanke på sjukhus.
Visst skulle jag kunna åka in till akuten och kolla upp det och få svaret att det inte är något fel, men jag kan inte göra det varje gång jag blir orolig. Det funkar inte så...
Mamma ringde neurologen idag... Fick tid 13 december. Hoppas de har något vettigt att komma med, som kan hjälpa mig att slippa oron.
Livet vore lite enklare med ett jobb
Jag har dessutom märkt att det är lätt att bli irriterad på folk när man i princip sitter ihop med dem varenda dag, hela dagarna och vart man än går i huset så är man aldrig ifred.
Och det är så mycket jag vill göra, men som det känns som att jag inte har tid till. När jag väl känner att jag har tid dyker något annat upp, så jag måste skippa det första.
Ojoj, nu var det mycket negativt på en gång. Men ibland får man ha såna här dagar. Det måste man få ha, hur ska man annars orka? Man kan ju inte gömma allt negativt i garderoben och låtsas som att det inte finns liksom, för rätt vad det är så blir garderoben full och svämmar över, och då måste du ta itu med hela garderoben samtidigt istället för att ta ett plagg åt gången från början.
Jag gillar min liknelse!
Nu ska jag gå och packa lite och ladda för en dejt med Mr. Pettersson. Kan bli spännande!
Din väntetid väntas vara... 24 minuter
Sök dina svar enkelt på ticnet.se. Klicka på kundservice.
Och det värsta vore om jag kom fram och fick ett nej till svar. Då har jag väntat en halvtimme i onödan. Då slår jag sönder något!
Ibland blir man positivt överraskad...
Så har vi mejlat en hel del fram och tillbaka och berättat hur det var och massa såna saker. Och idag fick vi besked. Vi får ersättning. Tjihooo!
"Dessvärre" får vi "bara" 600 kronor per person (jag klagar inte för fem öre, för det är stora pengar för lilla mig som bara jobbar extra ibland). Och det berodde på att vi hörde av oss till Apollo så sent. Det var bara en natt mellan att vi hörde av oss till att problemet löste sig. Med andra ord hade vi kunnat få tillbaka kostnaden av halva resan om vi hört av oss när problemet uppstod, vilket var första dagen. Men då vet vi det till nästa gång. Blir det problem så hör vi av oss direkt.
Och se det så här. Att vi hörde av oss var en ren chansning. Så då är 600 per person jäkligt bra, när vi nästan hade räknat med att inte få något alls.
Bra Apollo, vi kommer resa med er fler gånger!
Vattenskalle, hydrocefalus - hur lever jag?
Det är mycket skrivande om Hydrocefalus för min del nu. Men det är inte så konstigt, eftersom det är en stor del av mitt liv. Jag måste ju leva med det dag in och dag ut, så det finns en hel del funderingar om både det ena och det andra. Får jag göra si, får jag göra så, går det bra?
Eftersom jag ska åka utomlands om en vecka och aldrig har varit utomlands förut, så fanns en del frågetecken kring just att åka utomlands. Sen finns även andra frågor också så klart. Frågor jag tänkt på förut och sånt som dykt upp efter operationen.
Kan jag åka utomlands utan problem eller måste jag tänka på något?
Är allting läkt och alla prover ser bra ut så är det inga som helst problem att åka utomlands. Det enda jag måste tänka på är att ha med mitt papper där det står att jag har shunt, vilken typ av shunt det är och när den är inopererad.
Hur fungerar det med tullen och såna saker på flygplatsen? I och med att jag har en magnetshunt så hörde jag att den kunde bli omställd av all magnetism och liknande på flygplatser.
Tydligen stämde inte det. Alltså, det är inga problem att gå igenom tullen. Det finns ingen risk att min shunt ställer om trycket.
Kan jag dyka?
Ja, det kan jag. Trycket påverkar inte när jag är frisk. När jag är frisk ska jag kunna leva som en vanlig Svensson.
Får jag tatuera mig? Nu har jag ju redan gjort det, men jag hörde av en annan patient att det kan ställa till problem och göra att slangen täpps till.
Jag får tatuera mig. Det enda jag måste vara vaksam på är om det blir en infektion, för i såna fall kan det påverka slangen. Men ingen infektion = inga problem!
Fyra frågor, fyra positiva svar. Nu kan jag slappna av ytterligare inför resan och bara koppla av och njuta av sol, bad och underbart sällskap. Jag tycker verkligen att jag har förtjänat den här resan och det ska bli så himla skönt att komma iväg och bara tänka på annat. Eller kanske snarare, inte behöva tänka alls. Allt är ordnat och vi ska bara ha det bra, en hel vecka!
Mamma berättade att anledningen till att vi aldrig åkt utomlands var för att de inte vågade åka med mig, utifall det skulle hända något. Men nu är jag ju så stor så jag kan känna efter själv och dessutom har de nyss bytt ut det som inte var bra, så då känner jag mig ännu säkrare. Blir jag dålig vet jag att jag får bra sjukvård och blir hemskickad. Men nu ska jag inte bli dålig. Jag ska må bra i minst 13 år till (för så länge höll den förra slangen).
Jag känner mig så jäkla nöjd och glad över tillvaron så det är helt sjukt. Och jag har världens finaste pojkvän och igår vann jag 130 kronor på tipset. Ja, ni förstår, jag har det bra :)
Ännu ett av mina i-landsproblem
Men nu är det som det är. Jag får inte duscha, jag får inte klia. Så då gör jag inte det. Lydig som jag är. Fan alltså, Sebastian, kom hem så jag har annat att tänka på!
Jag sagt förut och jag säger det igen: i-landsproblem är också problem.
Höstmode... en dyster trend
Men det jag hatar allra mest med hösten är höstmodet bland kläder. För det är precis lika trist, grått och mörkt som resten av hösten. Varför inte pigga upp tråkiga höstdagar med skarpa, fräscha färger istället för de smutsiga svarta, gråa, orange och bruna nyanserna. Lägg in skarpa färger så blir folket lite piggare!
Och att de dessutom börjar ta in höstkläder redan nu (i juli!!!) är ännu mer deprimerande. Det är sommar vafan, skärpning!
Nej, mer lila, blått, gult och rosa till folket, även under hösten. Och blommor. Massor utav blommor! Skarpa mönster och skarpa färger, det är så det ska vara. Sån är jag!
Jubel och skratt och sen... tårar??
Matcherna körde igång. Min högoddsare dog nästan direkt. Men de andra levde vidare. Ojojoj, jag satte de fyra första på femlingen. Bara Umeåvinst med två mål kvar. De leder med ett mål, det ser bra ut. Ska jag vinna 300??
....
Nej, tydligen skulle jag inte det.... Jävla Umeå vann bara med ett mål, och därmed var den tipslappen över... Fyra av fem matcher... Jävla Umeå.
Nästa lapp då. Första matchen var redan avgjord och den satt. Skönt! Trots allt så var den sista min första tippning och därmed den mest "seriösa". Och inför matcherna sa både jag och Ankan att oj, GAIS-AIK kan bli svår... Jag ville ha minst tvåmålsvinst för GAIS.
MEN DEN SATT!!! GAIS gjorde 2-0 i typ någon av de sista minutrarna. Underbart! (både för min göteborgshjärta och mitt tipparhjärta)
Bara England kvar. Nervöst. Hur skulle det sluta? Kändes ganska säkert, England borde vinna. Matchen börjar. Första halvlek tar slut och det är 0-0. Andra halvlek börjar och lilder snart mot sitt slut. 16 minuter kvar... MÅÅÅL!!!!
För ENGLAND!! JA, 300 kronor!!!
89e minuten, ojoj, snart slut, börjar bli nervös... MÅL!
FAN! Jävla idioter... 1-1 men hoppet lever vidare. Det är ju övertid också.
Men nä, Tjeckien gör 2-1 i typ sista sekunderna, så där rök det.
Jag gick från en möjlighet på 1700 kronor till 620, till 300 till att bli helt tomhänt. Hur gick det till?
Fråga någon som orkar berätta eller läs mitt inlägg en gång till. Jag är depp.
Vila i frid Bettan
Efter många dagars opererande och många försök att få henne tillbaka är hon nu borta. Dödförklarad.
Min gamla Bettan.
Vila i frid, du har det bättre nu.
Livet med hydrocefalus
Ja, frågorna är många och aldrig får jag något svar. Jag tar en alvedon och så blir det som det blir. Var ju trots allt väldigt länge sen som det faktiskt var fel på den sist. Vad jag vet. Dock var tanken väldigt nära igår kväll. Låg i sängen hos Sebbe och kollade tv och helt plötsligt kände jag hur huvudet började värka lite grann. Och från det där lite grann till väldigt väldigt mycket gick det tyvärr väldigt fort. Och inte gick det över heller. Tankarna började snurra och jag kände längs shunten att den var kvar och inte hade lossnat nånstans. Men jag kände inget mellanrum någonstans, men tanken fanns ju ändå där.
Sebbe hämtade en alvedon och en blöt handduk till mig, för att försöka lindra värken. Den lindrades ytterst lite, men så småningom lyckades jag somna. Sov oroligt hela natten och idag har jag känt mig lite trött och hängig till och från. Jag har fortfarande inte helt uteslutit att det kan ha varit/är något knas med shunten men jag håller alla mina tummar och tår att det bara var lite vanlig huvudvärk till följd av för lite näring och för mycket socker och att jag är pigg och glad i morrn.
Bästa tipset vid huvudvärk:
Om inte alvedon hjälper helt, blöt en handduk med riktigt kallt vatten och lägg över ansiktet och fukta även nacke och hals så du blir lite kall. Det hjälper för mig, både vid feber och vanlig huvudvärk. Dock kanske bara en liten lindring vid hög huvudvärk, men det är ju alltid något!
Mognad har uppenbarligen inte med ålder att göra
Så, nu har jag brytt mig tillräckligt. Nu får ni leva ert liv, så lever jag mitt.
I will be stronger without you.
Inspirera mig
Och lack är bara förnamnet av vad jag är på skolan. Och folket i skolan. Och i morrn är det nationella prov i engelska. Och jag ska lyckas samarbeta med muppen jag för en vecka sen utbrast: men håll käften då din jävla idiot! åt. Får se hur det funkar. Jag lyckades ju åtminstone få honom att vara tyst resten av lektionen. Kanske man lyckades skaffa sig lite respekt där?
Och varför ska jag kolla miljontals prylar som jag kan ha nytta av när jag flyttar hemifrån, nu? Vissa grejer kan ju vara bra att "tinga", men jag orkar inte bli jagad hela dagarna med frågor som: kan du kolla om du vill ha det här, är det här intressant, har du användning av det här tror du? Jag är 18, bor hemma, går fortfarande i skolan och har inte ens ett extrajobb. Jag tror jag har lite tid på mig att kolla sånt lite senare, inte just nu.
Nu har jag lackat klart för idag, hejsvejs
Internetshopping - vilket skämt
Nelly.com - vilket skämt.
Jag gillar Nelly, de har fina kläder. MEN. De har gjort om hemsidan. Kanonbra var min första tanke. Kanonkasst var min tanke när jag började kolla runt och hittade saker jag ville ha. Ingen storleksguide. När jag ställer frågan i Kundservice om de kan säga hur lång klänningen är eftersom det inte står i texten får jag till svar att det finns en storleksguide bredvid bilden på varje plagg. Nej, svarar jag. Det finns ingen storleksguide, tror du inte jag hade kollat där då innan jag frågade?
Får då ett svar igen där hon beklagar att de inte hunnit fixa storleksguide på alla sidor än utan jag får vänta några dagar så dyker det upp. Jag svarar att jag inte har tid att vänta några dagar och ber henne bara skriva hur lång klänningen är. Då får jag till svar att hon inte har tillgång till måtten och att jag kunde få returfrakten gratis om det var så att klänningen inte passade.
Så... Jag ställde ytterligare en fråga för att kontrollera hennes svar så jag inte behöver betala saker jag inte vill. Jag frågade om det var så att om jag beställde två klänningar (antingen en klänning i två storlekar eller två olika) och bestämde mig för att skicka tillbaka den ena eller båda, att jag alltså slipper betala frakten då. Då får jag till svar: gör du en retur betalar du 35 kronor i porto.
What?!
Sa ni inte alldeles nyss att jag skulle få den gratis då?
Ursäkta, jag trodde du pratade om en annan klänning, men okej, om du beställer två så får du returfrakten gratis den här gången.
Suck. Tyvärr är jag ju lite kär i klänningarna och vill ha dem, men vi får se hur detta slutar. Jag återkommer nog med svaret här i bloggen när jag bestämt mig.
Vikten av rättvisa
Jag har aldrig känt mig så utsatt av orättvisa som under min gymnasietid. Fråga mig inte vad det beror på, för jag kan inte läsa tankar. Däremot kan jag använda min egen tankenöt för att åtminstone gissa mig till varför, men jag känner definitivt att jag blivit orättvist behandlad under min (snart) treåriga gymnasietid. Av lärare. Människor som ska visa ett proffsigt beteende och inte särbehandla elever.
Visst, de är bara människor, men någon sorts rättvisa borde de kunna visa.
Nu till varför.
Jag tror jag har nämnt det förut, men jag säger det igen ändå. Jag har vid flertalet tillfällen märkt att mina lärare har en tendens att fega ur vid betygsättningen av uppgifter. Jag är väldigt engagerad i skolan och gör oftast väldigt bra ifrån mig och ligger på vg och mvg rätt igenom. Men så kommer jag till gymnasiet och betygen sjunker (delvis). Jag börjar fundera på varför, men nu har jag nog kommit på anledningen. Lärare är rädda för att få för stora klyftor i en klass. Att sätta mvg på två, tre personer i klassen och sen g- på resten är inget en lärare vill göra. Vilket jag tycker är konstigt. Ser det ut så så är det ju så. Lägg ner fegeriet! Men resultatet av det blir att de sänker kraven på de som inte når upp till betygskriterierna och så höjer de kraven för oss som är duktiga.
Sen har vi det där med inlämningsuppgifter. Jag lämnar extremt sällan in uppgifter för sent. Alltid i rätt tid och ordentligt gjorda. Och när uppgiften delas ut så meddelar läraren att den ska vara inne vid ett tillfälle och efter det så får man inge betyg (ungefär så). Sen när det tillfället passerat så ändrar sig läraren helt plötsligt. Då är det helt plötsligt: lämna in uppgiften innan terminen är slut bara. Men då kan ni inte få mer än g.
Ursäkta, men nu ska jag säga en sak ni lärare borde tänka över: folk som lämnar in uppgifter långt efter utsatt tid är inte speciellt intresserad av högre betyg än g. Och förtjänar det definitivt inte. Har man en tid och inte kan hålla den, så förtjänar man inte ett betyg alls om ni frågar mig. Okej, om det handlar om en vecka för att man varit sjuk eller så. Men oftast pratar vi månader... Ska man verkligen ha samma förutsättning som de som lämnar in i tid då? Inte om ni frågar mig.
På högstadiet hade jag en hel del lärare som inte tvekade att sätta ig på en uppgift om de ansåg att den inte var tillräcklig. Det är så en lärare borde jobba. Inte fega ur som de ofta annars gör. Sätt press på eleverna och få en högre standard på studierna och resultaten kommer höjas automatiskt. För de som inte pallar kommer sluta!
Grekland, ja... men vart?
Nu ska jag plugga samhällsekonomi så jag kan luska ut ett sätt för mig att roffa åt mig samhällets pengar så jag kan resa utomlands!
Reklamation av favoriter
Men för att vara på den säkra sidan så mejlade jag ändå mitt fall till konsumentverket som fick göra en bedömning. De sa att jag hade reklamationsrätt och skickade även med ett dokument som jag kunde visa i butiken om de protesterade. Jag hade rätt att häva köpet eftersom skon tappat färg och jag upptäckt felet inom sex månader.
Så med sorgen i hjärtat gick jag till Walk on och berättade min historia. Butikschefen skulle kolla med huvudkontoret om de fått in några av de där skorna, för Gävlebutiken hade inte fått in ett enda par.
Men hon ringde mig för en timme sen och sa att vi skulle reklamera skorna eftersom det uppenbarligen var större skada på skon än vad som är naturligt efter fyra månader. Så i morgon ska jag gå in där med mina älsklingar i handen och mitt kvitto (tur jag inte rensade plånboken tidigare...) och få pengar tillbaka. Nu blir mina fossingar kalla igen och jag får inte återse mina kära små skor.
Men som sagt, hade jag inte gått handel hade jag inte gått tillbaka. Och så tror jag att många tänker. "Nej, men det är ju naturligt att skon slits... dålig kvalitet, jag köper nya."
Tänk inte så. Har det gått mindre än sex månader så gå tillbaka. Är ni intresserade av dokumentet jag fick från konsumentverket så mejla mig gärna här.
Dokumentet innehåller information om reklamation av skor och även punkter på vad som räknas som fel på skor. Mycket bra dokument som jag definitivt ska spara!
Tipsproblem i sjunde kärlekshimlen
Det här är grunden och stommen till mitt inlägg idag.
Angående rubriken:
Sån bok har jag. Fast byt ut tipsproblem mot kyssmisstag. För såna gör inte jag. Kyssmisstag alltså.
Just i skrivande stund är jag rosenrasande (inte riktigt, men ett roligt ord, tänker på dag-otto... tror jag). Skulle tippa idag. Som alla andra fredagar, fast idag tänkte jag även tippa på Melodifestivalen, nämligen Babsan som två. Skulle ge 44 gånger pengarna om det blev rätt. Så jag bestämde mig för det, tog min lapp tillsammans med Stryktipset och traskade fram till kassan. Lämnade snällt fram mina lappar och bad till högre makter att tanten inte skulle be mig visa leg, för det hade jag i fikarummet på Hemtex och hade inte många minuter på mig att slutföra mina affärer så hann inte springa ner och hämta det. Tanten för dagen var självklart den som alltid frågar efter leg när det gäller mig, så jag blev lite svettig. Men för första gången var hon snäll (fattade väl att det var nåt fel...) och hon frågade inte efter leg alls (hon måste ha fått reda på att hon har cancer eller nåt som gör att hon måste vara snäll mot alla hon känner för att visa att hon tycker om oss...??)
Iallafall. Mitt ordbajsande börjar likna Sebbes... En till sak som inte hör till saken.
Okej, jag lämnade alltså fram lapparna, bad att få spela babsan som två och var redo med kortet. Med pengar alltså. Så blippar hon in mina spel och utbrister förvånat att jag inte kan spela på babsan om jag inte har ett spelkort. Jag säger att jag har ett men att jag inte fått det än (det där blev fel, jag tar det igen). Jag har ansökt om ett, men det har inte kommit än.
Så hon frågar om jag har körkort, och jag svarar nej. Hon säger att det tyvärr inte går då, och tipsar mig om att be någon snäll kompis spela åt mig. Så jag spelar bara Stryktipset och går ner till fikarummet. Smsar Sebbs och han säger att han ska spela åt mig. Tack underbara älskade!
Och NU till problemet. Det som gör mig rosenrasande. När Sebbe kommer hit märker jag att han spelat på fel spel. Tanten har gett honom en lapp för Babsan till final, som ger 8,40 gånger pengarna... Alltså, om Babsan går till final vinner jag 84 kronor. Kommer han två av de två placeringar som går till final så går jag i taket. Då vinner jag också 8,40. Men hade tanten (jag vill kalla henne nåt värre, men avstår p.g.a. överkänsliga läsares åsikter) gett mig rätt tipslapp så skulle jag i det läget vinna 440 kronor. Är jag sur? Nej. Är jag förbannad? Ja!
J*VLA K*RRING!!!!
Studentklänning
Fick beröm av en lärare idag. Inte varje dag det händer, så det tänker jag suga på länge. Hela vägen in i maj när jag bara kan softa omkring medan alla andra pluggar ihjäl sig för att klara alla rester. Rester är för mesar. Eller grymt skoltrötta och totalt ointresserade (eller korkade, välj själv) elever. Men det kan tolkas som samma sak enligt mig.
Jobbigt liv ni måste ha... (hör ironin klinga i klockorna)
men som man bäddar får man ligga, ni vet.