Snart får vi sluta prata

Snart vågar ingen säga någonting alls, för tydligen finns det ju folk som kan hitta rasistiska anknytningar till vartenda ord. Hur fjolligt är det inte? Det står negerbollar i min receptbok, och det har fan inget med mörkhyade människor att göra, de heter bara så. Och Nogger, 88:an... Hallå, det är två glassar. De som förknippar det med något rasistiskt är ju bara rasister själv.
Och nu senast pepparkakan. Ska vi verkligen inte få ha kvar något alls av det svenska samhället för att någon liten skit är så rädd att bli kallad rasist att de själv beter sig som en??!!
 
Jävla galenskap är vad jag kallar det. För mig heter det pepparkaka, jag älskar pepparkakor, har alltid gjort och kommer alltid göra. Detsamma gäller negerbollar och 88:an. Nogger har jag aldrig smakat, men den är det nog inget fel på heller. Punkt slut.
 
Och kalla mig för fan inte för rasist, för det är det sista jag är :)
 
Snart får jag väl en käftsmäll för min svordom "jävlar i havet" också. För hav uppfattas ju ofta som blått, men om det är smutsigt vatten och mörk sand på botten kan det ju uppfattas som lite brunt... Och brunt är ju tydligen lite rasistiskt då. Och att dessutom använda jävlar i samma mening, det kan ju inte vara bra. Eller?
 
Nej för sjutton, lägg ner det där tramset.

... "det är Annie jag pratar med, va?"

Ringde en tjej från Bingolotto nyss. Jag svarade, lyssnade på allt tjaffs hon kom dragande med om förmåner hit och dit och extradragningar och fan och hans moster. Jag tänkte precis säga att jag inte var intresserad när hon slutligen frågar "för det är Annie jag pratar med va?"
"Öööh, nä!" Pjuh, räcker telefonen till mamma som snabbt säger att hon inte är intresserad innan stackars tjejen behöver dra hela historien igen. Och så lägger de på.
 
Varför inte börja med att fråga vem hon pratar med? INNAN hon drar hela sitt försäljartjaffs.
Men hon kanske inte har gått den kursen i telefonförsäljning än :)
 

Hon, han, den, det... HEN

Jag blir lite allergisk av ordet hen. Vet du inte vad du är för kön, ta en titt neråt så ser du!
Men det var inte det jag skulle skriva om. Bara ett litet sidospår.
 
Mitt inlägg ska handla om kläder. Speciellt barnkläder. Är du tjej ska du gilla rosa, lila, hästar, prinsessor, hjärtan, katter o.s.v. Är du kille ska du gilla blått och bilar. Tänk om jag är tjej och gillar bilar då? Men ändå gillar rosa? Eller om jag hatar rosa, men vill ha hästar? Eller är kille och gillar rosa men gillar bilar?
Och vem fan har sagt att tjejer måste ha klänning och att bara killar får ha tröja och byxor?
 
Om ni nu vill ha ett jämställt samhälle, vafan bestämmer ni vad barnen ska leka med och ha på sig utifrån könet då för?
 
Jag är tjej (tro mig, jag har tittat. Helt klart tjej!)
Jag gillar blommor, jag hatar prinsessor (förutom Trassel, men det är för att hon blir tillsammans med Mumsmums), jag ogillar ljusfjollrosa, mina största favoritfärger är lila och blått, jag hatar bilar men en liten söt, ljusblå bil vore coolt.
Jag gillar katter, men vill inte att de sitter på mina kläder, jag har inga som helst problem att gå ut i lilablå tights, rosa tröja och gröna skor. Det var för övrigt en blandning jag precis kom på och som jag måste testa någon gång.
 
Jag gillar i övrigt skrikiga färger och skulle lätt kunna sätta en chockrosa tröja på min framtida son. För det är ju oftast det som är problemet. Att folk är rädda för att deras lilla manliga son ska bli gay för att de sätter på honom en rosa tröja. Blir han gay är det knappast den rosa tröjan som påverkat honom. Och för att förtydliga: jag är inte emot bögar :)
För mig skulle hela världen få vara bögar. Eller ja, killarna alltså. Fast Sebbe får gärna förbli hetro, för annars blir jag singel, och det vill jag inte.
 
Tack för mig. Klockan är nu halv fyra, det här är ekot!

Jag hoppas på en vändning snart

Just nu är jag nere i en liten grop eller nåt. Jag sitter i soffan, så jag sitter inte i en grop på riktigt, bara mentalt. Ifall ni blev lite tveksamma liksom.
 
Men min lilla grop handlar om arbete... såklart, vad annars^^
Jag har tappat motivationen helt. Och ändå sitter jag och sliter med ett personligt brev. Hur bra är inte jag? Anställ mig för sjutton, jag gör ett kanonjobb!
 
Tror ni mig inte, så anställ mig så jag får bevisa att jag har rätt :)

It's dark and I'm alone

Min älskade Kiwi är mörkrädd. Eller så känner hon av någon ande eller energi i huset. Hon ville absolut inte gå in i köket och äta när lampan var släckt. Men när jag tänt och stod där inne kunde hon slappna av och äta. Men hon slängde några oroliga blickar mot rummet innanför köket. Jag undrar om hon ser något som inte vi andra ser. Det får jag aldrig veta, jag kan bara spekulera.
 
Nu ligger hon i soffan och stirrar framför sig med helt vidöppna ögon... Åh, om hon ändå kunde prata och berätta vad hon tittar och tänker på. Lilltuffsan då. Blir ju nästan lite orolig och rädd själv när jag ser henne :(

Gävle - staden där de mest jävliga bilförarna bor

Blir så trött när jag är ute och åker bil. Gävles befolkning kan inte köra bil. Och blinkers vet de uppenbarligen inte vad det är och vad den används till.
 
Rondeller kan de ju inte heller hantera... Största delen av Gävles bilförare måste tagit körkort under tiden när det inte fanns rondeller i stan, eftersom de kör helt fel. Fast de har ju faktiskt haft bra lång tid på sig att träna...
 
Konstigt nog kör de dessutom alldeles för fort på 50-vägar, men alldeles för långsamt på 110-vägar. Göra omkörningar över heldragna linjer (inklusive dubbelheldragna...) är de bra på också.
Men köra som en lugn och laglydig person, det är det inte många som kan.
 
Nu ska jag inte vara den som är den, men jag skulle definitivt påstå att jag är en bra bilförare åtminstone. Alltid något!

Fy fan va jag är bra!

För ett år sedan tog jag studenten. 10 juni 2012 blev jag äntligen fri från det som tryckte ner mitt självförtroende och humör i skorna. Men hade jag fått så hade jag gärna gjort om studentveckan. Inte för att den var rolig, utan för att göra den till det roliga minnet som det borde vara.

Jag hade ingen ork till någonting. Jag orkade inte låtsas att jag hade roligt. Orkade inte låtsas att jag tyckte det var roligt att umgås med alla fulla fjortisar som "smygrökte" överallt. Jag orkade helt enkelt ingenting. Inte ens själva studentdagen orkade jag.
Hade blivit sjuk efter vattenkriget och knarkade alvedon för att överhuvudtaget ta mig till skolan sista dagen. Någon flakåkning var det inte ens tal om. Jag hade ingen lust för jag kände att jag bara skulle bli less. Jag skulle inte orka hålla god min. Så jag sa ifrån. Och fick inte ens ett svar tillbaka att jag skulle krya på mig eller att det var tråkigt att jag inte kunde komma. Då kände jag att jag hade gjort rätt val. Sånt folk vill jag inte umgås med. De är inte värda mitt tålamod.

Nästan en hel månad senare, 9 juli närmare bestämt, kom smäll nummer två, nämligen operationen. Sen dess är jag som ny. En helt ny, tålmodig Emma dök upp. Och sen studenten har mitt självförtroende bara växt. Jag umgås med människor som gör mig glad och som accepterar mig precis som jag är. Alla andra kan gå och lägga sig, för jag är inte intresserad.

Jag har gått upp i vikt, skaffat läsglasögon, tagit körkort, pluggat bokföring och bokat en resa till Turkiet med mina finaste vänner och min underbara pojkvän. Jag stortrivs!

Ni är där för att hjälpa, inte stjälpa

Arbetsförmedlingen har gjort det igen - nekat någon jobb.
Jag har sökt lärlingsplats hos ett företag, fick komma på intervju och allt verkade jättebra. De ringde en vecka senare och hade några frågor, men var intresserade av mig och ville att jag skulle börja nu, bara svaren på deras frågor såg bra ut.
Så jag mejlade min handläggare och la fram deras frågor. Och svaret jag fick var: Du går klart din utbildning som du går nu till 13 juni . Den tycker jag inte du ska bryta alls...

Så jag meddelade företaget detta och i och med att de behövde mig direkt, och inte hade tid att vänta, så skulle de gå vidare med någon annan...

Tack så väldigt mycket ams... Ni förgyllde min dag!

Wike direkt

Kollade Betnér direkt igår. Ni som inte sett det förut, se det! Om ni gillar roliga debatter om viktiga och aktuella ämnen alltså. Annars kan ni ju bara titta för att det är så väldans roligt.

Igår diskuterades barnuppfostran och oj va givande det var. Jag har inte barn själv, men jag har ju faktiskt varit barn, och jag kom på mig själv med att tänka igår att fasen alltså, det är därför...

De nämnde dålig självkänsla/självförtroende (jag måste erkänna att jag inte vet vad som är vad) och att man som barn måste få känna att ens föräldrar litar på en. Jag tänkte väl inte så när jag var liten, att jag inte fick åka buss själv för att mamma inte litade på mig, men det blev ju ändå en sån effekt. Jag fick inte cykla ensam och utan cykelhjälm när jag var mindre o.s.v. Och jag fick inte vara ute sent.
Det kan ses som småsaker, men det är ju så att man ändå formas av sin uppväxt, på sätt och vis. Inte som att man blir stöpt i en form och inte går att ändra, men visst finns det saker som påverkar hur man själv blir som "vuxen".

Jag har som sagt inte känt att mamma litat på mig i den bemärkelsen, förrän på senare år, och så har jag haft väldigt dålig självkänsla/självförtroende också. Jag fick en utskällning för att jag gick hem ensam från skolan med kraftig huvudvärk. Jag kan själv se att det var dumt, för jag kände ju att något var fel, men jag ville visa mig stark. Jag ville visa att jag kunde själv. Något jag inte tilläts göra i andra situationer.

Dumt gjort? Möjligt, men det var så jag var. Jag ville själv, men jag fick inte.

Såna här tankar virvlar upp varje vecka efter Betnér direkt. Mer eller mindre allvarliga eller djupa.
Men en sak är säker - jag börjar absolut få mer självförtroende (nu har jag bestämt mig för att det är ordet jag menar). Jag tror mer på mig själv och vågar säga nej och göra som jag själv vill. Vill jag gå höger när alla andra går vänster, så gör jag det.

För jag vill inte ångra ett beslut någon annan tagit åt mig.

Hur vore det...

... att ha ett jobb så man kunde skaffa lägenhet så man slapp bo hemma.
... med en spontanresa någonstans för att komma bort från allt och bara slappa.
... om man tilläts ta ledigt någon dag från sin utbildning för att göra den där spontana resan.

Ja, förmodligen alldeles för lätt och tråkigt. Aldrig blir man nöjd... Eller?
Jo då, men man ser det bara inte!

Tänk om lärare kunde vara lärare...

Just nu sitter jag och svär över min gymnasielärare jag hade i Företagsekonomi. Just nu när jag skulle behövt de där kunskaperna om bokföring och dem delarna, så svär jag över honom. Han som kallade sig lärare. Jag lärde mig ingenting av honom. Mer än att en öl tydligen var väldigt gott efter jobbet när man satt i sin soffa hemma, framför tvn. Men den informationen hade jag kunnat få från annat håll om den hade intresserat mig. Det var inte den informationen jag var ute efter när jag sökte till Handelslinjen.

En lektion med bokföring. Det var allt han hade att erbjuda, för kurstiden rann iväg med hans ölhistorier. Det blev helt enkelt ingen tid över till att läsa bokföring. Och just nu är jag väldigt arg över det. Jag hade behövt dem där kunskaperna nu, så istället för att kunna vidareutveckla kunskaper måste jag bygga dem från grunden. Visst går det bra det också, men det hade varit så mycket lättare om jag hade haft en grund att stå på.

Lärare som inte är lärare borde inte få ha jobbet kvar. Jag struntar i hur bra kompis han blev med alla elever (personligen hatade jag honom, även om jag själv anser att hata är ett starkt ord...). Han var en värdelös lärare. Punkt slut.

Religion - tro eller krav?

Kikade lite på Betnér Direkt igår, i pauserna på Alcatraz. Det pratades om religion och tro.
Det som slog mig (och som slagit mig flera gånger förut) är att om du inte tror på Jesus eller gud eller något sådant, då är du ateist, och på något vis låter ateist så negativt.
Jag tror inte på gud och jag tror absolut inte på Jesus. Jag tror på livet. Ödet tror jag på till viss del. Jag tror på spöken och att man kan stanna kvar trots att man är död. Det tror jag på.
Men är jag sämre än någon annan för det? Nej.
Är jag bättre än någon annan för det? Nej.

Var och en får tro på det de vill, så länge de inte tvingar någon annan att tro på samma sak. Alla har vi vårt egna val. Väljer jag att vara muslim får jag vara det, och jag måste även få välja bort någon del ur religionen om det är så. Och samma sak om jag är kristen. Jag kanske känner mig kristen, fast jag inte tror på Jesus. Ja, men dåså, vad är problemet?

Jag är inte kristen, och har aldrig varit. Jag har aldrig trott på Gud och jag har aldrig tyckt om att gå i kyrkan. Men anledningen till att jag inte tycker om att gå i kyrkan är för att jag hela tiden får känslan av att prästen som står där framme och pratar hela tiden försöker övertala mig att han har rätt och jag har fel. Men så är det inte. Inte alls. Jag har lika stor rätt att inte tro på Gud som han har att tro på Gud. Välj själv och låt andra göra sina val på egen hand.

When I need you the most, you're not there.

Försäkringar hit och försäkringar dit. Ibland känner man sig lurad, ibland är de oerhört bra att ha.
Som en sjukförsäkring. Det är ju väldigt bra om man blir sjuk. Jag är inte jätteinsatt i det där med försäkringar, vad man ska ha och vad som kan vara bra att ha. Men en sak vet jag. Sjukförsäkringar är till för friska människor. Tydligen.

När jag var liten och min mamma och pappa skulle skaffa sjukförsäkring till mig, så gick det inte. För att jag var i för stort behov av sjukhus. Jag var en för stor risk. Det fanns ju risk för att de skulle åka på att få betala massor för lilla mig. Så jag fick ingen sjukförsäkring, trots att jag verkligen skulle behövt en.

Så lät det åtminstone från de flesta. Jag måste erkänna att jag inte har den blekaste om vilken försäkring jag har (om jag ens har någon...), men inte har jag då fått papper från de där "vanliga" försäkringsbolagen någon gång.

Tänk om världen vore så bra att sjuka kan få en sjukförsäkring som alla andra. Utan krångel. Men jag har fått lära mig att man inte kan få allt här i livet. Och jag har klarat mig bra. Trots allt!


Efterlyses!!

Jag har tappat bort mitt greklandarmband. Mitt och Sebbes "förlovnings"-armband. Det var ett tag sen det försvann, men nu har jag letat typ överallt, jag har slut på idéer. Det är helt borta.
Jag har letat i byxfickor, under sängen, i väskor, i jackfickor, tröjfickor, bakom min byrå, skrivbordslådor, garderoben o.s.v. Överallt. Jag har ingen aning om vart det kan tagit vägen, och jag blir ledsnare för varje minut som går...

Hur fan kan jag vara så klantig så jag tappar bort just det armbandet??

Nu ska jag tröstäta lite chips och godis och sen leta lite mer... Frågan är var jag ska leta.

Kniiiiiiip

Ett tips till alla människor som tänker att det vore mysigt att få ett barn runt jul. Tänk om.
Och är ni på väg att föda på julafton, knip som aldrig förr. Ni vill inte utsätta era barn för plågan att fylla år på julafton. Tro mig!

Och kan ni inte tänka på era barns bästa så se det så här: förstår ni vad dyrt det blir för er när ni måste köpa julklappar och födelsedagspresenter under samma period. Pengar växer inte på träd!

Dessutom är det ju fullt upp att tänka på runt jul ändå, med julklappar, julmat, gran o.s.v. Då är det ju dumt att välja att ha ännu mer att tänka på.

Jag är inte bitter, men hade jag fått välja hade jag valt vilken annan fördelsedag som helst.
Det finns ju visserligen en fördel: ingen glömmer din födelsedag. Däremot har just den grejen en baksida: ingen utanför familjen kan fira din födelsedag. För de har ju julafton, vilket innebär en del traditioner.

God fortsättning på er för fan, men ska ni ha sex så använd dubbla kondomer runt slutet på mars!

Bättre och bättre, dag för dag

Fast just så känns det inte. Åtminstone inte med min bilkörning. Att det ska vara så svårt att backa runt hörn...
Jag har lite dåligt tålamod när det gäller att köra bil. Jag tycker ju att jag kan. Det är väl inte så svårt. Men det är just det där med parkering och att backa runt hörn som är lite svårt. Resten känns ju ganska lätt och jag får in det där med nedbromsning och växling bra också, oftast. Och bara för att jag har tyckt att jag varit så bra på starter och att inte så motorstopp fick jag självklart det två gånger på lektionen idag. Suck.

Mitt humör idag har varit värdelöst. Gick inge bra på körlektionen (förlåt pappa, men det kändes som bortkastade pengar idag...) och sen när jag skulle köra med mamma gick det inte mycket bättre... Slutade med att jag blev lack och styrde hemåt. Fast jag hann ju köra ett bra tag innan det visserligen, men det är fortfarande svårt.

Någon som har ett bra tips på hur det ska kännas när man ska backa runt hörn. Jag har ju insett att de gånger jag lyckats så tycker jag att jag är påväg upp på trottoaren vilken sekund som helst. Vad ska man se var?

Och sen kan jag ju även passa på att hacka på hela grejen med att backa runt hörn... Inte nog med att det är svårt som det är... Dessutom får jag inte använda mig av backspeglarna.... Varför inte??? Borde jag inte få ta hjälp av de hjälpmedel som finns? De finns ju där av en anledning. Grr, nu har jag tjötat klart för idag!

Jag trodde aldrig...

Att jag skulle säga att jag längtar tills mina glasögon kommer.

Att jag skulle ha ett förhållande med mitt sommarspan som jag dregglade över när jag var tretton.

Att det förhållandet dessutom skulle hålla i två år och fem månader och inte alls vara på väg att ta slut.

Att jag skulle sitta och drömma om en bostadsrätt och tre katter när jag skulle fylla 19.

Att jag skulle tänka nyttigt och välja frukt före godis.

Att jag skulle kunna må så här bra bara genom att gå ut gymnasiet och "reparera systemet" lite granna.

Att jag skulle orka lägga ner tid på ett sånt här inlägg. Hihi!

Oron gör mig illamående

Och illamåendet gör mig ännu mer orolig. Jag har hamnat i en ond cirkel. Och jag vet inte hur jag ska ta mig därifrån.

Så fort jag har betat av de vanliga anledningarna till huvudvärk så går tankarna till juli och min operation. Vill inte behöva göra om det. Vill inte.
Den här oron förstör mitt liv. Jag vill inte låta den förstöra mitt liv, men vad ska jag göra då? Jag kan inte leva ett normalt liv med gråten i halsen så fort jag får huvudvärk. Jag vill inte må illa av minsta lilla tanke på sjukhus.

Visst skulle jag kunna åka in till akuten och kolla upp det och få svaret att det inte är något fel, men jag kan inte göra det varje gång jag blir orolig. Det funkar inte så...

Mamma ringde neurologen idag... Fick tid 13 december. Hoppas de har något vettigt att komma med, som kan hjälpa mig att slippa oron.

Livet vore lite enklare med ett jobb

Jag är grymt less på att gå hemma hela dagarna. Visst, jag skulle kunna hitta på saker, men problemet där är att alla som jag vill hitta på saker med jobbar eller pluggar... Kul jul. Jag känner att humöret idag inte är på topp alls. Tur jag får komma ut och träffa Simon om någon timme åtminstone.

Jag har dessutom märkt att det är lätt att bli irriterad på folk när man i princip sitter ihop med dem varenda dag, hela dagarna och vart man än går i huset så är man aldrig ifred.

Och det är så mycket jag vill göra, men som det känns som att jag inte har tid till. När jag väl känner att jag har tid dyker något annat upp, så jag måste skippa det första.

Ojoj, nu var det mycket negativt på en gång. Men ibland får man ha såna här dagar. Det måste man få ha, hur ska man annars orka? Man kan ju inte gömma allt negativt i garderoben och låtsas som att det inte finns liksom, för rätt vad det är så blir garderoben full och svämmar över, och då måste du ta itu med hela garderoben samtidigt istället för att ta ett plagg åt gången från början.
Jag gillar min liknelse!

Nu ska jag gå och packa lite och ladda för en dejt med Mr. Pettersson. Kan bli spännande!

Din väntetid väntas vara... 24 minuter

Sitter i telefonkö till Ticnets supprt just nu och segare har jag nog inte varit med om. Tur de spelar helt okej musik åtminstone. Men nu får de ta och svara tycker jag. Enligt mina beräkningar får jag prata med någon om tio minuter.... då har jag väl lagt på för längesen... Mitt tålamod för såna här saker suger.

Sök dina svar enkelt på ticnet.se. Klicka på kundservice.

Och det värsta vore om jag kom fram och fick ett nej till svar. Då har jag väntat en halvtimme i onödan. Då slår jag sönder något!

Tidigare inlägg