Har precis spenderat ungefär två timmar av min söndag framför tvn med mamma. Vi har kollat Marley och jag. Måste bara säga: sjukt bra film!
Jag må vara en "dålig" referens när det gäller kärleksfilmer för jag är väldigt svag för den typen av filmer. Men den här var något utöver det vanliga. Den hade allt. Kärlek, humor, allvar och tårar.
Den jobbigaste (men ändå bästa på något sätt) delen var slutet. Jag ville bara försvinna under jorden för att det var så sorgligt. Hade inte mamma varit i närheten hade jag gråtit sönder totalt. Det påminde mig så mycket om Teddy på ett sätt som berörde mig nåt så oerhört.

Helt klart sevärd film för er som gillar att skratta samtidigt som ni vill gråta!

"Det var enda gången jag fick till det där kung fu-skriket, det var när man slog sig själv på nötterna..."


"Mitt sämsta minne från simskolan var när jag blev dragen i kroken"
"Jag hoppas att det här är sant, för annars har jag vart med om ett fruktansvärt övergrepp!"


"Det är hennes jobb att dra i den biten så att säga.."

Var och såg Sommaren med Göran för någon dag sen. Riktigt rolig film. Skrattade mest hela tiden. Och jag och Malin har ju en tendens att fortsätta skratta fast det roliga är över. Så ni kan ju gissa hur vår kväll såg ut.

Började i alla fall fint med att Malin ramlade när vi hade klivit på bussen. Mycket lyckat och mycket roligt. Fick kramp redan där, hur skulle då kvällen sluta?

Jo, den slutade riktigt bra. Mycket skratt hela filmen, som även fortsatte på vägen hem på bussen, då det var två mörkhyade som satt och pratade på "sitt" språk, och jag och Malin låtsades att de pratade om oss. Mycket underhållande, för de såg ut att ha ett väldigt invecklat samtal om oss. Och nej, vi är inte störda. Men vi har det väldigt roligt ihop bara.

Trevlig kväll med trevligt sällskap, och filmen får väl typ 3/5... Handlingen var egentligen rätt dålig, men skämten var skoj.

Jag och Sebbe var på nya Ice Age, igår. Och jag säger bara en sak: GÖÖRBRA!
Jösses, vad vi skrattade. Ni som inte redan sett den, se den. Ni som sett den, se den igen. Det är det lätt värt. Båda två hade väldigt höga förväntningar på filmen, eftersom den hade fått så bra kritik, så det skulle bli svårt att överträffa de förväntningarna. Men det gjorde den.

Riktigt bra film med ett riktigt bra sällskap. Bättre kväll kan man inte ha.

Jag läste boken, för ca. 2 år sedan. Och nu skulle jag se filmen.
En besvikelse.

Boken var (som i de flesta fall där böcker blir film) så mycket bättre än filmen. Det kan ju hända att boken kanske är överdriven för just Bettys situation. Men om vi säger så här: i filmen så såg miljön ut att kunna vara en helt okej miljö att leva i. Nästan lite lyxig. 

Det hemska i filmen var "bara" att Mahmoody slog Betty, och låste in henne, och tog Mahtob ifrån henne. Och såklart att hon tvingades ha chador på sig.
    Anledningen till citationstecknen på bara, är för att det såklart inte alls är något som är acceptabelt. Men jag menar att det i boken beskrivs som så mycket värre, än det är i filmen.

För i boken fick man bilden av att de verkligen bodde i en liten håla, utan varken dusch eller toalett. Och att det var vidrigt, ofräscht och ohygieniskt när de åt ifrån golvet. Med kryp i maten, och äcklig stank efter jättegammal mat som låg kvar på golven. Medan de i filmen duschade 2-3 gånger/dag.

Och det där med chador. I boken tvingades Betty att använda det hela tiden. Inga undantag. Men i filmen hade hon sina vanliga kläder nästan hela tiden när hon var inne.

Så om ni står och väljer mellan boken och filmen, så välj boken, om ni vill läsa om något hemskt.

Boken fick mig både att gråta och att bli förbannad.
Filmen fick mig inte ens till lite tårar i ögonen, eller ens en liten klump i halsen. Då blev jag bara arg på Mahmoody, och en aning irriterad...

Det första jag la märke till, som störde mig lite grann, var att hon hade en rosa kavaj och en grå kjol på sig i filmen. I boken är det grönt. Jag har ett stort intresse för detaljer, märks det? (a)

Boken: 4/5 (började lite segt)
Filmen: 2/5 (inget jag skulle se igen)

Jenna är fjorton år och borde bara behöva oroa sig för brösten som aldrig växer, varför hon inte är lika populär som Ullis-Knullis och hur hon ska få Sakke snygg snygg snygg att bli kär i henne, eller åtminstone upptäcka att hon finns. Men hemma hos Jenna finns en jobbig mormor och en älskad cancersjuk mamma. Och i Jennas ficka ligger en bortglömd dikt: Om du dör mamma, då tar jag livet av mig.


Trailer

Jag har inte läst boken, men jag måste se filmen. Den verkar vara en film som kan falla mig i smaken.
Och jag som har hyfsat lätt för att gråta, lär väl inte få en lugn stund. Buhuuu!

Den var så underbart bra. Massa känslor. Brad Pitt. Bra sällskap.
Väl värd att se, om man gillar filmer där man får både gråta och skratta.

Brad Pitt
He remind me of someone I know ..

Ah, jag fick en son för sju månader sen. Sen kommer det här

Störtsköna Morgan! Definitivt min favorit efter gårdagens Let's dance.

Jag kom på att jag har glömt att skriva att jag var och kollade på Twilight med Filip och Natthie. Anledningen till att jag inte har skrivit om det, är väl för att vi var och kollade på den, den nittonde december, samma dag som Teddy dog. Och eftersom jag var så deppig, så ville de ha ut mig på något roligt, för att inte bara sitta inne hela kvällen. Så då fick det bli bio, och Filip betalade!

Vi var alltså och såg Twilight, och jag kan inte säga annat än att den var sjukt bra! Jag som inte är något fan av skräck, tyckte faktiskt inte att den var så läskig, utan bara bra! Väl värd att se! Och sällskapet kan jag ju inte klaga på heller, direkt. Nattha och Filip kan alltid konsten att få mig på bättre humör.
Tack för en mysig kväll :')  <3

Och bara för att jag la upp den andra låten, så kan jag inte låta bli att lägga upp denhär också (a)

Jag är kär i sånahär låtar (a)